Sammanfattning: Sons of Anarchy säsong 4
Har kommit underfund med att den här serien är genialisk. Den är ganska tung att titta på, men när man väl är uppslukad är det så jäkla bra. Och skådespelarna och Kurt Sutter med co. som visar hur hemsk en sån här värld kan vara är fantastiskt bra allihop.
Vet inte ens hur jag ska beskriva Clay och mitt hat mot honom. Finns liksom inget ord som ger hans handlingar en riktig betydelse. Det förvånade mig inte ens att han dödade JT (inte heller att Gemma var med på det). Donna och Piney är bara så jäkla hemskt med tanke på Opie. Han har liksom INGEN längre. Usch, mår illa bara jag tänker på allt. Men hans försök till att döda Tara gör mig bara så jäkla arg. Hur vågar han ens? Sanningen kommer ALLTID fram så varför ens bother att döda massa folk för att hålla den gömd. Längtar något otroligt till hela klubben får reda på vad Clay har gjort. Och stackarn Tig. Gud vad han kommer ångra att han startade sitt lilla krig mot the Niners.
Juices storyline tycker jag ändå har varit rolig att följa. Kul för honom med lite mer screentime. Även om det, storymässigt, hade varit spännande om det hade hänt något mer så är jag glad att han fortfarande lever. Måste också säga att jag älskar Chibs och Juice tillsammans.
Jag tror vi alla visste att Jax aldrig skulle kunna lämna klubben, även om jag mest av allt hade sett han, Tara och pojkarna bara dra. Och självklart kan inte Tara åka själv så hon måste stanna hon med. Lite annorlunda ska det bli att se henne utan sin talang inom sjukvården, men jag antar att jag är all for changes. Jax som president ska däremot bli otroligt spännande att se. Det gjorde mig glad att se resten av klubben så glada över maktskiftet, särskilt Happy (haha) och Chibs som tog Tigs plats. Hoppas Opie är med också, även om det är väldigt osannolikt. M