Sammanfattning: Downton Abbey säsong 4

Downton Abbey, Säsongssammanfattningar / Permalink / 1
 
Det har tyvärr tagit ganska lång tid för mig med den fjärde säsongen av kära Downton. Kanske har det varit för att pluggandet har dragit igång igen, eller rent av hur säsong tre slutade. Men men, nu är jag klar och här kommer mina tankar. 
 
Av vad jag har läst mig till innan jag började titta på Downton Abbey var att många tyckte att den spårade i den fjärde säsongen. Men jag måste säga att det ändå har varit annorlunda på ett bra sätt. Riktigt hemsk vändning med det att Anna blev våldtagen, usch usch usch. Helt sjukt att det verkligen var så på den tiden, att man inte kunde säga någonting och med kvinnans rättigheter och så vidare. Även om det var oerhört obehagligt och all smärta som hon kommer ha av detta i framtiden, så fick man som sagt inblick i hur det faktiskt var då. Inte trodde man att massa hemska saker skulle hända i lilla Downton, men tydligen. 
 
Jag är i alla fall riktigt glad att det verkade lösa sig mellan Anna och Bates, och med tanke på att Mary brände hans biljett så hoppas jag att det är över. Och på tal om det, var det verkligen Bates som knuffade han som våldtog Anna så han blev påkörd? Vad tror ni? En sida av mig vill inte veta, och eftersom det inte har hänt något med Bates än så länge, så borde det väl inte varit han. De sa ju att det var en massa folk som såg hela händelsen. Vill inte att han ska hamna i finkan igen... De två har haft tillräckligt med drama nu.
 
Att Matthew aldrig mer kommer komma tillbaka gör mig så himla ledsen, men förvånande nog så har de gjort det bra utan honom. Det finns som tur väl var massa bra saker i den här serien som är bra (även om Matthew var det allra bästa, men vad gör man). Marys alla män (haha) har faktiskt varit roligt att följa. Även om jag verkligen gillade när hon och den där killen som hjälpte till med grisarna är fina, så är det något med honom jag inte tycker om. Bara jag som tyckte han verkade lite skum mot the Granthams och var up to something när han pratade med någon dam? Inbillade mig säkert. Aja, för mig går det bra med vilken som. Särskilt nu när Lord Gillinghams betjänt är borta. 
 
Förra säsongen var jag verkligen glad för Edith. Hon var ändå lycklig och hade sitt, och ja. Men nu... stackarn. Blir gravid precis när sin älskade sticker iväg till Tyskland. Däremot tycker jag hon gjorde rätt att ta tillbaka sitt barn ifrån Schweiz igen och lämna henne till grisbonden. På så sätt har hon ändå koll, vilket man som mamma säkerligen känner sig tvungen att ha. Lite kul blir det dock om hennes dotter liknar henne jättemycket. Haha... Vad ska de tro då, och att det då stämmer med tid och allt när hon var iväg i några månader. 
 
Jag har verkligen gillat att Rose har varit med denna säsongen. Hon har lite tagit Sybils roll som den snälla och roliga personen som går lite utanför ramarna. Även om jag saknar Sybil, så har hon varit en riktigt bra ersättare. Hoppas hon fortfarande är med nästa säsong. Och sa jag inte i min sammanfattning på säsong tre att jag såg något litet mellan Mrs. Hughes och Carson? Det kommer definitivt hända något där. Särskilt nu eftersom de gick ut i havet tillsammans hand i hand. Så söta så. 
 
Hemskt var det att se Violet sjuk. Trodde först att hon inte skulle klara sig, men tur det. Har faktiskt tänkt på det innan, för Maggie Smith (hon som spelar Violet) är närmare 80 år gammal. Googlade på det häromdagen och jag läste att det inte ens var säkert att hon skulle vara med i säsong fyra, pga bröstsmärtor innan det drog igång. Så vem vet om hon ens är med igen i höst. Så himla tråkigt det skulle vara. Det är ju hon som gör serien så check och allmänt underbart. Men så klart går ju hälsa före allt annat, så vi får helt enkelt vänta och se. 
 
Oj, vad mycket text det blev... Men så blir det ibland. Förvånande nog så har den här säsongen fortfarande varit riktigt bra, och jag är glad att julspecialen var så positiv och framåt. Downton Abbey är definitivt en av de bästa serierna jag har sett, och jag längtar som en tok efter den femte säsongen i höst. Så konstigt att inte kunna se avsnitt på raken nu längre... M

Sammanfattning: Downton Abbey säsong 3

Downton Abbey, Säsongssammanfattningar / Permalink / 1
 
Jag fasade lite inför denna säsongen, då jag redan innan visste att en viss person skulle lämna serien innan säsong fyra drog igång. Så nu vill jag varna lite extra för stora spoilers om ni planerar på att se Downton Abbey.
 
Det har varit en väldigt händelserik säsong. Det är knappt så att jag kommer ihåg allt som har hänt, för just nu är det julspecialen jag är mest besviken på hur den slutade. Varför var Dan Stevens tvungen att lämna? Serien kretsar ju för tusan kring honom (och Mary tillsammans). Nu undrar jag verkligen hur säsong fyra kommer se ut, men jag antar att det kommer lösa sig med arvet och det eftersom han och Mary fick en son. Ååååh. Men jag måste ändå säga att skaparna gjorde ett bra avslut för dem. Han fick träffa sin son, att han berättade för Mary hur mycket han älskar henne innan han dog, och sedan så klart att de gifte sig i början av säsongen. Men fortfarande.... Fina Matthew. Han kommer aldrig komma tillbaka mer, och det gör mig så himla ledsen. 
 
Inte trodde man att dödsfall av huvudkaraktärer var något att oroa sig för i Downton, men tydligen. Det sorgligaste i hela säsongen var när Sybil helt plötsligt dog. Kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna när alla bara stod där och inte visste vad de skulle göra, och speciellt sedan när Cora och Tom satt med henne när hon hade gått bort. Sybil och Matthew borta på en och samma säsong, varföööööör? Jag hann i alla fall ändra mig om Tom och Sybil innan allt hände. De var ju världens finaste tillsammans, och nu efteråt såg man verkligen att Tom älskade henne över allt annat. Och deras dotter, så himla söt. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte hur de ska klara sig utan både Matthew och Sybil. De var ju båda karaktärer man verkligen älskade... Har inte ord för hur tråkigt det är. 
 
Dessa två händelser tog mycket av uppmärksamheten från mig, men det har faktiskt hänt en hel del andra saker också. Stackars Edith, som blev lämnad vid altaret av han Sir Anthony. Jag trodde faktiskt att det skulle sluta bättre än det gjorde, men om han skulle lämna henne så där hade han kunnat säga det innan. Stackarn... Visst, han var väl för gammal, men kärlek har fortfarande ingen ålder!! Och nu har hon träffat någon snubbe som verkar vara förevigt gift. Att det aldrig bara kan gå bra för henne. Edith har faktiskt blivit lite av en favorit på senaste tiden. Hon förtjänar något bra nu! 
 
Bates blev ju dömd för sin ex-frus mord i slutet av förra säsongen (tror jag), och äntligen fick han komma ut! Det har varit självklart att han inte var skyldig, så det var roligt att få se Anna och han lyckliga tillsammans igen. De är så fina! 
 
Vad hände mer? Jo, hela grejen med Thomas och Jimmy. Tyckte faktiskt synd om Thomas, och usch & fy på O'Brien som håller på så där. Det är väl självklart att Thomas tror annat när Jimmy fick honom att tro att de hade någonting (i grund och botten från O'Brien). Stackarn... Hoppas att Thomas och Jimmy kan fortsätta vara vänner i alla fall, och att lilla miss O'äckligtbeteende försvinner snart. 
 
För övrigt så älskar jag fortfarande Violets småkommentarer hon lägger hela tiden, och är det bara jag, eller ser ni också någonting litet mellan Carson och Mrs Hughes? Som när de fick veta att hon inte hade cancer och Carson stod och dansade och sjöng. Haha, så gulligt av honom. 
 
Jag funderar på att vänta lite med säsong fyra, eftersom den femte säsongen inte kommer ha premiär förrän i höst. Men det lär jag inte kunna hålla. Det är serien alldeles för bra för. Vi får se hur serien blir nu med Matthew borta, men jag hoppas att jag kommer kunna vänja mig vid det och fortsätta titta i alla fall. Downton Abbey är fortfarande en riktigt grym serie med otroligt bra skådespelare och underbara miljöer och jag är superglad att jag valde att börja följa den. M

Sammanfattning: Downton Abbey säsong 2

Downton Abbey, Säsongssammanfattningar / Permalink / 1
 
Här går det undan! Säsong två av Downton Abbey är nu färdigtittad, och jag är helt fast i den här serien. Så bra. Vissa händelser har varit underbara, och vissa... inte så. Men mer om det längre ner. 
 
Min stora favorit den här säsongen har varit Matthew. Och även Mary. Tycker det har varit roligt att se lite mer djup hos henne, vilket det inte var så mycket av i säsong ett. Hela deras situation har varit så underbar att följa. Först att Matthew kommer hem från kriget med en ny fästmö, och Mary likadant (utom krigdelen då). Trots att de har haft andra så är det så tydligt att de inte bara är vänner. När han var "förlamad" var det ju hon som hela tiden var med honom, ja, det har varit de två mest hela tiden. Bara hennes ansiktsuttryck när han kom hem från kriget och de trodde han var död och det ögonblicket när han helt plötsligt började gå igen. Så fina!! 
 
Jag älskade när de dansade i det näst sista avsnittet, och sa massa saker till varandra. Roligt också att det var Violet som sa till Matthew att Mary fortfarande älskar honom. Men det absolut finaste måste väl ändå varit sista scenen i julspecialen, och han äntligen friade till henne igen. Ååååh. Dog så fint. Hoppas verkligen säsong tre blir en Mary/Matthew-säsong. Deras relation är så fin. 
 
Det som också har varit väldigt positivt denna säsongen är Matthew och lord Granthams relation. Han ser ju honom verkligen som en son. Så fiiint! Tycker även att Edith har blivit mycket bättre denna säsongen, och även O'Brien (även om jag aldrig kommer förlåta henne för missfallet och allt det). Sedan älskar jag Violets små kommentarer som hon lägger hela tiden. Så himla roliga! 
 
Dock måste jag säga att jag blev lite besviken på Anna och Bates utveckling denna säsongen. Trodde väl att det skulle ske på något annat sätt, men jag är ändå glad att Bates inte fick dödsstraff. Nu måste de bara se till att få ut honom, för tror knappast att det var han som mördade sin fru. Däremot var deras lilla bröllop väldigt fint, och de förtjänade verkligen att få vara tillsammans den där kvällen och när hon den andra maiden hade gjort så fint till dem. 
 
Den där lilla otroheten mellan lord Grantham och Jane (tror jag hon hette) tyckte jag verkligen inte om. Usch! Förstår väl att man "hänger med i ögonbliket", men nej. Så gör man inte! Sedan vet jag inte vad jag tycker om Sybil och Branson. I första säsongen älskade jag dem tillsammans, när de åkte fram och tillbaka där med politiken och allt, men nu vet jag inte. Allt kändes så påtvingat på något sätt. Det blev liksom lite för mycket "nu-ska-du-älska-mig-let's-run-away"-moment från Bransons sida. Men jag vet inte. Får se hur det blir nästa säsong. 
 
Jag är helt kär i denna serien och jag är glad att jag ändå har två säsonger kvar. Tänkte förresten höra med er om ni visste när den femte säsongen ska visas, för jag tror jag läste att den blev förnyad för ett tag sedan. Det ska bli kul att se vad nästa säsong bjuder på. Vill helst börja titta nu med en gång, så bra är det. M
Till top