Goodbye Glee 6x13 "Dreams Come True"
Hej vänner, är allt bra? Har inte skrivit här på hela året. Sjukt vad tiden går och vad man (inte) hinner med. Har i varje fall återhämtat mig nu från gråtfesten för snart en månad (?) sen och tänkte skriva lite om finalen.
Hur mår ni? Alla gleeks där ute som så lika mycket som jag älskade den här serien? Jag hade svårt att se sista avsnittet, det måste jag erkänna. Nästan spolade mig igenom 2009 för att inte ugly-face cry innan slutet var här. Hela det avsnittet var som flash-back sedan pilot-avsnittet för sex år sedan. Creed till alla bakom kameran för det jobb dem gjort nu som då, särskilt under detta avsnitt. Ingen är sig längre lik och hur man filmade för sex år sedan görs uppenbarligen inte på samma sätt idag. Så att det blev så likt och så pass bra som just det avsnittet var, helt amazing. Sen så finns det inget bättre för en sann Rachel-lover att se henne prata sådär fort. Hur gick det ens ihop? Har försökt, men går inte att komma upp i samma hastighet. Och Don't stop Believing, hur nostalgist var inte det? Ett uppträdande som definierade en generation, en tv-serie och en hel industri. Om jag får säga mitt, vilket vi alla vet att jag som bekant får.
Men man kan inte klaga, eller hur? Hur ska man klaga på en serie som betytt så mycket för en? Det hade kunnat sluta hur som helst för vi alla vet att det riktiga slutet, för det verkliga slutet innefattar Cory. Och så länge han inte finns så är varenda slut på serien inte detsamma som det skulle varit. Och på grund av det så älskade jag avsnittet. Tror jag har sett deras version av I Lived kanske 20 gånger minst! Det är en speciell känsla att se alla på en och samma scen för sista gången, så fint och precis som jag ville ha det. Ingen sista scen med Rachel ingen sista scen med Will, den scenen var till för alla och det är så otroligt att alla kunde och fick vara det. Gav många tårar, och ja ugly-face cry was indeed in action. För övrigt så tyckte jag om att Rachel slutade med Jessie, bättre än ingenting. KLAINE<3 Och förhoppningsvis så hittar Mercedes och Sam tillbaka till varandra.
Sett så många tweets kring #gleetome... och det har verkligen varit ljuset i vardagen. Den där serien som tar till humor och sång för att lösa ens problem. Som har varit det positiva och det accepterande i en värld av numera övernaturliga och alla kriminal serier som dominerar. Den har kanske inte alltid varit toppen men den har stått för sig själv och lyst starkare än de flesta andra. Har älskat många serier, men den här kommer alltid vara en favorit. Tycker inte om att säga hejdå, som de flesta som läst här vet. Är en hopplös romantiker och släpper aldrig taget. Ska införskaffa alla säsonger på box och sedan sträckkolla. Den finns trots allt alltid nära till hands, jag klarade OTH så jag tror jag klarar av Glee. Men tills vidare, tack Glee för sex underbara år tillsammans, tack för allt ni lärt mig och all kärlek ni spridit.
Goodbye Glee, och Rip Cory. För alltid i mitt hjärta. - E