Sammanfattning: Downton Abbey säsong 4
Det har tyvärr tagit ganska lång tid för mig med den fjärde säsongen av kära Downton. Kanske har det varit för att pluggandet har dragit igång igen, eller rent av hur säsong tre slutade. Men men, nu är jag klar och här kommer mina tankar.
Av vad jag har läst mig till innan jag började titta på Downton Abbey var att många tyckte att den spårade i den fjärde säsongen. Men jag måste säga att det ändå har varit annorlunda på ett bra sätt. Riktigt hemsk vändning med det att Anna blev våldtagen, usch usch usch. Helt sjukt att det verkligen var så på den tiden, att man inte kunde säga någonting och med kvinnans rättigheter och så vidare. Även om det var oerhört obehagligt och all smärta som hon kommer ha av detta i framtiden, så fick man som sagt inblick i hur det faktiskt var då. Inte trodde man att massa hemska saker skulle hända i lilla Downton, men tydligen.
Jag är i alla fall riktigt glad att det verkade lösa sig mellan Anna och Bates, och med tanke på att Mary brände hans biljett så hoppas jag att det är över. Och på tal om det, var det verkligen Bates som knuffade han som våldtog Anna så han blev påkörd? Vad tror ni? En sida av mig vill inte veta, och eftersom det inte har hänt något med Bates än så länge, så borde det väl inte varit han. De sa ju att det var en massa folk som såg hela händelsen. Vill inte att han ska hamna i finkan igen... De två har haft tillräckligt med drama nu.
Att Matthew aldrig mer kommer komma tillbaka gör mig så himla ledsen, men förvånande nog så har de gjort det bra utan honom. Det finns som tur väl var massa bra saker i den här serien som är bra (även om Matthew var det allra bästa, men vad gör man). Marys alla män (haha) har faktiskt varit roligt att följa. Även om jag verkligen gillade när hon och den där killen som hjälpte till med grisarna är fina, så är det något med honom jag inte tycker om. Bara jag som tyckte han verkade lite skum mot the Granthams och var up to something när han pratade med någon dam? Inbillade mig säkert. Aja, för mig går det bra med vilken som. Särskilt nu när Lord Gillinghams betjänt är borta.
Förra säsongen var jag verkligen glad för Edith. Hon var ändå lycklig och hade sitt, och ja. Men nu... stackarn. Blir gravid precis när sin älskade sticker iväg till Tyskland. Däremot tycker jag hon gjorde rätt att ta tillbaka sitt barn ifrån Schweiz igen och lämna henne till grisbonden. På så sätt har hon ändå koll, vilket man som mamma säkerligen känner sig tvungen att ha. Lite kul blir det dock om hennes dotter liknar henne jättemycket. Haha... Vad ska de tro då, och att det då stämmer med tid och allt när hon var iväg i några månader.
Jag har verkligen gillat att Rose har varit med denna säsongen. Hon har lite tagit Sybils roll som den snälla och roliga personen som går lite utanför ramarna. Även om jag saknar Sybil, så har hon varit en riktigt bra ersättare. Hoppas hon fortfarande är med nästa säsong. Och sa jag inte i min sammanfattning på säsong tre att jag såg något litet mellan Mrs. Hughes och Carson? Det kommer definitivt hända något där. Särskilt nu eftersom de gick ut i havet tillsammans hand i hand. Så söta så.
Hemskt var det att se Violet sjuk. Trodde först att hon inte skulle klara sig, men tur det. Har faktiskt tänkt på det innan, för Maggie Smith (hon som spelar Violet) är närmare 80 år gammal. Googlade på det häromdagen och jag läste att det inte ens var säkert att hon skulle vara med i säsong fyra, pga bröstsmärtor innan det drog igång. Så vem vet om hon ens är med igen i höst. Så himla tråkigt det skulle vara. Det är ju hon som gör serien så check och allmänt underbart. Men så klart går ju hälsa före allt annat, så vi får helt enkelt vänta och se.
Oj, vad mycket text det blev... Men så blir det ibland. Förvånande nog så har den här säsongen fortfarande varit riktigt bra, och jag är glad att julspecialen var så positiv och framåt. Downton Abbey är definitivt en av de bästa serierna jag har sett, och jag längtar som en tok efter den femte säsongen i höst. Så konstigt att inte kunna se avsnitt på raken nu längre... M