Lite tankar om Sons of Anarchy (säsong 3)
Är det sommar eller, haha? Det händer inte så mycket här på bloggen, men samtidigt finns det inte så mycket att göra åt det heller. Tror alla seriebloggare känner nästan likadant under denna tiden på året. Hursomhelst. Vad sysslar jag med de timmarna jag inte jobbar eller när solen inte tittar fram? Jo, Sons of Anarchy. För någon vecka sedan tog jag äntligen tummen ur och fortsatte med mitt lilla maraton jag påbörjade i vintras. Känner nämligen att jag vill vara i fas till den sjunde säsongen börjar i höst.
Varför var de tvungna att vänta 11 avsnitt på att hitta Abel egentligen?? Det blev faktiskt lite utdraget tyvärr... Men däremot tyckte jag det var roligt att se gänget gå utanför sin "comfort zone" och åka till Irland och allt vad det innebar. De var bara där i två/tre avsnitt så jag tyckte det var kul att få se lite nya ansikten även om jag gillar dem bäst hemma i Charming. Innan Irlandsresan var det dock väääldigt segt, men när Abel väl var hittad kändes allt så mycket bättre och resten gick jättefort att titta på.
ÄLSKADE tvisten på slutet!!! Först hängde jag inte alls med, men gud vad smart gjort. Finally fick Stahl-bitchen vad hon förtjände. USCH vilken vidrig karaktär. Och Jimmy likaså.
Jax och Tara är fortfarande mina favvisar! Det är något väldigt speciellt mellan de två och jag hoppas verkligen inte att något händer lilla barnet i magen. Däremot måste jag säga att Jax har sjunkit liiiite. I stort sätt otrogen två gånger denna säsongen, och det känns inte alls bra. Tycker Tara hade kunnat få lite mer respekt än så. Men jag får hoppas att det inte blir mer drama runt det utan att det löser sig när tiden i finkan är över. M